Innan sömnen kommer

Gick och la mig. Men oron grep mig. Gick upp igen. Rastlöshet och oro river i mig. Försöker läsa. Vill inte. Ingen berättelse når fram till mig. Oro kanske snarare olust. Denna brist på lust oroar i sig. Lust är förväntan och nyfikenhet. Brist på lust är frånvaron av detsamma. Kvar blir en gnagande känsla av något som är svårt att formulera. Jag vill vara i fred. Jag vill inte behöva anpassa mig efter andras viljor och förväntningar. Jag vill  ha en bubbla där jag får vara. Kanske inte helt ensam, gärna i ett sammanhang men utan krav. Jag vill leva i långsamhet och eftertänksamhet. Jag vill göra en sak i taget och utan brådska. Jag vill baka bröd. Jag vill promenera länge. Jag vill sortera mina papper. Jag vill damma mina böcker. Jag vill ligga på soffan och titta ut på trädkronorna och jag vill inte att någon ska fråga vad jag håller på med. Jag vill ha tankeutrymme och rymd. Det är svårt att vara i en familj. Ännu svårare att vara utan dom men det är svårt att vara i samklang med dem jag älskar och lever med. Jag motsvarar inte deras förväntingar. Säger vem? Säger jag! Jag orkar inte alltid med dom. Jag kan inte kommunicera mina tankar med klarhet och stringens. Jag vill ha förståelse men orkar inte bemöda mig om att förklara. Älskade älskade älskade ni. Jag håller så oändligt mycket av er men jag skulle vilja ha lite distans. Jag skulle också vilja ha lite mer närhet. Jag skulle så gärna vilja att ni kunde läsa mig på ett sätt så jag slapp försöka kommunicera mina känslor. Är det för mycket begärt?  Det är oerhört mycket att begära. Det är orimligt. Det är natt nu. Natten övergår strax i ny dag. Natten är dagens moder. Natten är tiden för kontemplation. Natten är tystnad och trivsel.