Blå

En blå skymning lägger sig över åkrarna som passerar förbi utanför tågfönstret. Det ger mig ro. Det finns ett lugn i att höra tågrälsen och se landskapet passera medan mörkret mjukt och stilla närmar sig. Men än är det blått. Och stilla. Ett bra sätt att varva ner att lämna arbetet bakom sig och passera in i det privata.

Långa morgnar

Att vakna och sträcka ut en fot från det varma boet under täcket och känna den kyliga morgonen och sen kliva upp. 

Att äta frukost med skinka på onyttigt vitt bröd, dricka kaffe och höra veden spraka i spisen samtidigt som P1 lördagsintervju fyller rummet.

Att sen återvända till sängen istället för att skynda vidare.

Art där borra ner sig i kuddarna och fortsätta berättelsen jag lämnade igår kväll.

Det är njutning.

Morgondis

Det ligger ett fuktigt dis över åkrarna som rusar förbi utanför tågfönstret. Det är vackert på ett diskret och inte allt för påträngande vis. Det är som att betrakta genom ett filter, konturerna blir inte så skarpa och påträngande, det finns en mjukhet. Önskar ibland att spegelbilden som möter mig på morgnarna vore lika soft. Mitt 53 åriga yttre skal är under förvandling på det obarmhärtiga sätt som tiden erbjuder oss. 

Tåget rullar

Jag har blivit en pendlare. Fram och åter far jag till mitt arbete. Varje morgon hör jag tågtider och perrongnummer ropas ut, människor som skyndar till och från. Jag gillar det. När jag väl sitter här i mitt hörn på tåget så är det min tid. Tid för vila reflektion återhämtning eller läsning.

Mellandagar

Helgerna kommer och går och vi skriver 2014. Jag är ledig och softar omkring. Ser om filmer, läser och äter chokladpraliner, promenerar och tänker. Samlar mig.
Det finns en glugg i tillvaron - just nu - ett glapp mellan det invanda och ett nytt jobb som väntar. Jag har kapat förtöjningen och är på väg mot nästa hamn men ännu inte framme. Jag tänker att jag borde förbereda mig. Och det gör jag kanske för mina tankar befinner sig i rörelse.