39 månader

Det är mer än 3 år sen mamma dog. Jag saknar henne. Sorgen är inte på något sätt akut. Saknaden strosar förbi ibland och stannar till en stund och går sen vidare. Det finns en smärta med att minnas. Det finns många varför som inte får svar. Det finns många outtalade känslor. Det finns många uttalade känslor av irritation som borde varit outsagda.

Men det är som det är och man kan inte fastna i minnets virrgångar. De skiftar beroende på tid. Jag försöker tänka att jag själv är på resa. Jag har gjort misstag och jag har gjort så gott jag kan och varje steg framåt betyder mer erfarenhet

Tänker jag just nu.

Tiden rasslar

Sommaren är här och springer på snabba fötter genom gräset utan att se sig om. Juni kom och midsommar har passerat och vi  står på toppen av årets ljusaste tid som så sakteliga börjar dra sig tillbaka. 

Dagarna avlöser varandra. 

Jag mår bra. Jag bär mina klänningar. Jag njuter av ljuset av tiden och ser fram emot min ledighet som väntar.

Landskapet passerar förbi

Landskapet passerar förbi mitt tågfönster. Det har iklätt sig sina nya gröna kläder fortfarande fräscha och orörda. Maskrosor, midsommarblomster, smörblommor, hundkex blandas ned syren och hägg och det finns liksom inga mellanrum utan allt genast. Det finns inte så många mellanrum hos mig heller. Men jag har inga nya kläder att pråla med. 

Våren

Sommarvärme idag. Allt går så fort. Tiden, årstiderna, vårblommorna som vissnar, liljekonvaljerna som redan är utslagna. Mitt vårrus har uteblivit i år. Jag är långt ifrån ett rus, det är inte ens en liten strilande stråle av bubblig glädje. Jag konstaterar att det går framåt. Jag hänger med. Jag tycker grönskan är vacker. Jag är glad över koltrastarnas sång. Jag har plockat de första blåsipporna och satt i äggkopp på köksbordet och följt utvecklingen. Kastanjen utanför vårt köksfönster blommar. Ståtligt. Våren är en svår och hoppfull tid omöjlig att tävla mot, hopplös att jämföra sig med. Den känns krävande i all sin ljuvlighet.

Grönska

Just nu just i detta nu känner jag en sådan glädje över, våren, årstidernas cykel och att solen skiner. Enkelt. Grönt. 

Plikt

Ordet plikt förknippas inte med någonting positivt. Arbetsmoral låter inte heller bra. Lojalitet är ett vackert ord men associationerna är inte enbart positiva. 

- x är lojal och pålitlig kan tolkas som tråkig och fyrkantig.

Men här sitter jag nu på väg mot mitt arbete när jag kanske skulle vara hemma istället och de enda skälen jag kan komma på är plikt och arbetsmoral eftersom jag inte vill ställa in 3 av dagens 4 möten. Och jag känner mig ganska tråkig men lojal. Jag vet att ingen kommer att tacka mig för detta. Och det är kanske just detta som är knorren. Det jag gör måste jag stå för utan förväntan på att någon ska se mina "uppoffringar".

En söndag

Regnet smattrar och skvalar. Dagen har rullat på med en blöt och kall promenad som enda avbrott. Kroppen värker och kanske är jag på väg att bli sjuk och när lederna värker så blir den mentala kraften försvagad. En ynklig dag utan en gnista till lust. Så kan det vara. En paus, en mellandag, en möjlighet till återhämtning men utan ro. Ibland är det så. Regn. Majregn och kyla. Olust istället för lust. Det är också en dag.