Det är mer än 3 år sen mamma dog. Jag saknar henne. Sorgen är inte på något sätt akut. Saknaden strosar förbi ibland och stannar till en stund och går sen vidare. Det finns en smärta med att minnas. Det finns många varför som inte får svar. Det finns många outtalade känslor. Det finns många uttalade känslor av irritation som borde varit outsagda.
Men det är som det är och man kan inte fastna i minnets virrgångar. De skiftar beroende på tid. Jag försöker tänka att jag själv är på resa. Jag har gjort misstag och jag har gjort så gott jag kan och varje steg framåt betyder mer erfarenhet
Tänker jag just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar