Blåsigt

Det blåser en kylig motvind genom stan när jag skyndar till tåget. En fredag i mitten av maj, en dag när de som kan tar ledigt. Ögon kliar. Huvudet är tungt. Näsan är täppt. Våren är vacker trots en värme som uteblir. Det är motvind även i mitt huvud. Jag hittar inte lä. Mina tankar går i moll, går runt, står stilla, trampar vatten. Det finns inte mycket luft under vingarna när ruggugglan är igång. Jag drömmer om att kliva av. Drömmer om skogen. Om grön mossa. Jag drömmer om storstadspuls och skratt. 

Jag måste putsa mina fjädrar. Och innan kraften kommer ska jag avvakta och inte acceptera. Jag gör mitt bästa även om jag inte tycker det är bra nog.