Varken svart eller vitt

Det finns inte längre lika tydliga dalar.
Inte heller samma svindlande djup eller sprittningar av lycka.
Livet är sällan svart men färgas inte heller av den sprudlande lyckan.
Det håller sig mittemellan i mellanrummet mellan svart och vitt.
Kanske är det åren som slipat känslostormarna till släta klipphällar.
Bekväma att ligga på en varm dag.
Kyligare om hösten.
Kanske är allt som det ska.
Kanske vänjer man sig.
Oron och otillräckligheten har blivit andra bisittare som vakar över mig.