Augustikvällar är som en smekning eller en käftsmäll.
Kvällarnas sammetslena mörker dansar med dagarnas
soldränkta timmar.
Det finns ett lugn när lunken återvänder när vi återigen går och lägger oss i tid och går upp i otid.
Det finns ett vemod över det vi lämnar.
Det finns ett stänk av hopp över det vi går mot.
Det finns ett lugn då förhoppningarna över det efterlängtade antingen infriats eller tvärtom.
Augusti.