Plötsligt. Mitt i steget stannar jag upp. Ett minne har hunnit i fatt mig. En händelse som varit glömd och nedbäddad dyker oväntat upp. Jag välkomnar det inte utan tar emot det med en stilla förvåning.
- Åhå tänker jag. På det viset
Jag tycker om glömska. Det är en form av sortering som kan vara vilsam. Men det är värre att bli av med dessa objudna minnesgäster. Det verkar som om dom stannar när dom väl bestämt sig för att komma upp till ytan. Men vi får väl hitta ett sätt att leva ihop. Minnena och jag.