Det finns omotiverat en längtan efter höst hos mig. En vilja att ha ylle på mig. En längtan efter krispigheten i luften på morgonen när jag sitter på cykeln. En glädje i färgprakten som kommer.
Just nu en väntan på ett omslag. En aning om förändringen som vi vet kommer. En längtan framåt samtidigt som sommaren dröjer kvar och jag ännu inte vant mig vid att gå till arbetet och vara inomhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar