Nattlig oro

En oro griper mig och jag fastnar i dess grepp oförmögen att strävja den. Vad oroar jag mig för? Jag lider med K:s ofattbara sorg som är för stor att skriva om. Jag drabbas av existentiell ångest över det oförutsägbara livets skörhet och smärtan i att leva. Det är för stort. Jag vill inte lämna min dotter. En irrationell oro har gripit tag i mig där jag är så rädd att förlora henne eller hon oss. Det finns ingen reell hotbild bara en molande känsla baserad på en nära väns ofattbara förlust.